A heart like yours in a time like this
Nu har uppdateringen legat nere alldeles för länge. Jag har bara inte haft tid och ork då jag jobbat och varit borta, men snart är jag tillbaka på banan! Har inte mått såhär bra på sååå länge!
Vad som hänt sen senast i korthet:
- Hängde med på myskväll i ett hus med bra människor, hörde en massa spännande historier, åt deras mat och kom hem sent.
- Spontankväll med bästa Sessan till Taket.
- Åkte med till Trästock med underbaraste Thesa och hade det gött. Träffade en massa människor och fick oss en hel del skratt. Sov på en lastbrygga, åt färskt bröd och lyssnade på härlig musik, både vid campingen och vid scenen. Slogs med måsar, gömde saker i buskar och sov alldeles för lite.
- Träffade David som jag inte sett på en evighet, nu saknas bara Julia också! Drog och badade med grabbarna, förfrös kropp och knopp, åt glass och tog det lugnt.
- Umgåtts med brodern, fick käk och en mössa.
- Köpt en fotölj (vuxenpoäng!)
- Och haft det allmänt gött.
.
Nu ska jag vänta på att sconesen ska bli klara så ska jag och min frukostdejt äta!
Everything
Fick just detta i brevlådan. Grät som en unge. Fyfan vad man kan sakna någon så oerhört mycket!
Men vi ses snart igen älskade du! September är fan nära nu!
Levi's
Få byxor sitter så bra som Levi's. De är perfektion i byxform. Så vad gjorde jag när jag hittade ett par för halva priset? Jo, såg till att de fick följa med mig hem och bli en del av min garderob!
Tadaa! Min nya kärlek!
My, my, my
Nu är det dags igen! En ny sminkning, tyvärr minst lika däliga bilder av den. Hur som helst fick dagens gå i lila och med inslag av grönt (ytterst ultimat om man vill framhäva gröna ögon!)
Nämen vadå suddig??
It's time for a champion
Att musik kan beröra på alla möjliga sätt, det vet vi alla. Därför delar jag med mig av en av mina favoriter. Denna man har skapat låtar som vandrat rätt in i hjärtat och satt sig där. Denna är en ny favorit, spelas så fort jag sätter mig i bilen.
You're my golden sunshine
Pratat i flera timmar med bästa. Om allt. Känns så mycket bättre nu. Solen börjar leta sig fram. Livet är faktiskt rätt underbart ändå.
So the beat goes on
Är dessa coolaste ungarna eller vad?
Ser grym rock-potential i dem! Haha
I don't wanna go home
Drog på Wheels med några nära och hamnade i himlen.
Drömmen.
Kände mig sjukt hemma och alla man pratade med var så grymt trevliga och framåt! Trivdes som fisken i vattnet kan jag lova! Ville aldrig åka därifrån.
My heart skips a beat
Nöjd tjej kom hem från jobbet igår med körsbär som kvällssnack. Så underbart gott det är! Finns banne mig få saker som är så fulländad i smaken som körsbär! Underbart är vad jag har att säga om det.
Omnomnomnom!
Gårdagen innehöll även en klippning av grannen (hoppas verkligen hon blev nöjd!), en tripp till bästa Sessan, fotbolsstittande, allt-möjligt-snackande, promenad och till slut i-säng-slängande. En bra dag helt enkelt!
In case you didn't know
Fick verkligen inte till några bra bilder på gårdagens sminkning, men here you anyways! Kände för att köra lite rockigt med fylliga röda läppar till. Vad tycks?
Gottgör er senare med bättre bilder på en ny sminkning!
So here you go, you finally get a song about you
The best
Hängde med farsan till Kålaboda idag för att titta på två traktorer. Vi hade med oss kaffe i termos och vägbeskrivning. Vi körde i en evighet kändes det som. Gröna skogar, öppna åkrar och solen som kämpar sig igenom molnen. Norrland när det är som bäst alltså! Älskar verkligen att dra iväg med pappa så där. Vi säger inte så mycket, men det behövs inte. Bara göra saker med honom räcker. Speciellt när han förklarar saker jag verkligen har noll koll på. Jag blir alltid så glad då, känner mig delaktig i den komplicerade traktor-världen med glödstift hit och Skellefteålyftar dit. Han är en person som jag ser upp till otroligt mycket och den dag jag kan lika mycket som honom, då är jag klar liksom. Då behövs inte så mycket mer. Han är bäst helt enkelt!
Imorgon väntar jobb, men jag hade kanske tänkt slänga upp en sminkning innan. Vad tror ni om det?
Imorgon väntar jobb, men jag hade kanske tänkt slänga upp en sminkning innan. Vad tror ni om det?
There's a place they call heaven
Äntligen är nya rummet klart! Då brorsan flyttade fick jag ta över hans, som är något större än mitt gamla. Eftersom jag älskar att inreda fick jag något att roligt att göra igårkväll/idag. Och nu: Färdig! Här bjuder jag på några dassiga bilder, men ni fattar nog grejen ändå haha!
Från dörren
Bettan - numera obligatorisk i inredningen.
Till er som sett mitt tidigare rum: Jag har faktiskt en stol....
Avslutar med finaste grejen på rummet!
Easy Livin'
I'm looking at you through the glass
Vissa saker tar tid. Att lära sig cykla t.ex. Du måste träna flera gånger innan du lyckas. Du kanske ramlar och skrapar knäna under processen. Får ett sår som sedan blir till ett ärr. Du kommer alltid minnas det pga ärret. Men du stiger upp och fortsätter försöka och till slut lyckas du. Ärret blir kvar för alltid, men nu kan du i alla fall cykla. Ibland ser du det där och tänker tillbaka på stunden du kraschade. Känner igen känslan. Det där onda. Men du fortsätter trampa iväg mot det där roliga du nu är på väg till.
Jag kraschade, på sätt och vis. Det känns fortfarande. Ärret är vitt nu eftersom det var ett tag sedan. Men minnet är kvar. Tyvärr. Vissa gånger funderar jag på om jag skulle trampat annorlunda. Svängt höger istället för vänster och kanske sluppit att cykla rätt in i stenen. Men vad gör det nu? Ärret sitter där det sitter och jag klev upp och trampade vidare. Mot det roliga. Ibland tänker jag tillbaka på hela händelsen, minns smärtan då gruset letade sig in i knäna och känner ångesten; "varför?!". Det var ett tag sedan nu och gångerna då jag tänker tillbaka får större och större mellanrum. Ont gör det dock fortfarande.
Tror jag har en massa grus kvar.
Vissa saker tar tid. Att lära sig cykla t.ex. Du måste träna flera gånger innan du lyckas. Du kanske ramlar och skrapar knäna under processen. Får ett sår som sedan blir till ett ärr. Du kommer alltid minnas det pga ärret. Men du stiger upp och fortsätter försöka och till slut lyckas du. Ärret blir kvar för alltid, men nu kan du i alla fall cykla. Ibland ser du det där och tänker tillbaka på stunden du kraschade. Känner igen känslan. Det där onda. Men du fortsätter trampa iväg mot det där roliga du nu är på väg till.
Jag kraschade, på sätt och vis. Det känns fortfarande. Ärret är vitt nu eftersom det var ett tag sedan. Men minnet är kvar. Tyvärr. Vissa gånger funderar jag på om jag skulle trampat annorlunda. Svängt höger istället för vänster och kanske sluppit att cykla rätt in i stenen. Men vad gör det nu? Ärret sitter där det sitter och jag klev upp och trampade vidare. Mot det roliga. Ibland tänker jag tillbaka på hela händelsen, minns smärtan då gruset letade sig in i knäna och känner ångesten; "varför?!". Det var ett tag sedan nu och gångerna då jag tänker tillbaka får större och större mellanrum. Ont gör det dock fortfarande.
Tror jag har en massa grus kvar.
